The Carter - Review - Osqledaren (Sweden)
The Carter
Dokumentär
Regi: Adam Bhala Lough
Om Lil Wayne fick bli president i USA skulle han införa kokain i Coca Cola, tillåta alla slags anabola steroider inom sport och ta bort alla krav på att ha ansvar för sina egna barn. Han njuter av att folk tar avstånd från honom i hissen och skrattar gott åt minnet av att han sköt sig själv som ung. I sin resväska packar han alltid en fet sedelbunt, en bärbar studio och hostmedicin som han ständigt sörplar på. Det är omöjligt att iaktta den lilla kaxiga rappare och karaktär utan att höja på ögonbrynen, skratta och fascineras.
Att göra en dokumentär om Lil Wayne har länge varit flera regissörers dröm, men Adam Bhala Lough är den första som rapparen själv godkänt för uppdraget. Adam filmar Lil Wayne i samband med att skivan The Carter 3 släpps över hela världen. I inspelningsstudion, på hotellrummet, på scen, under intervjuer av journalister - vi får följa honom under många olika situationer.
Det faktum att Lil Wayne är en spretig person som är ovillig till att visa vem han är under masken som gangster hiphoppare, resulterar i att själva filmen inte riktigt får någon röd tråd. De fåtal ögonblick då Lil Wayne faktiskt glömmer att han bär diamanttänder och kärleksfullt pratar om sin dotter, inser man dock hur nära Adam lyckats komma Lil Wayne. En bedrift, med tanke på att Lil Wayne vägrar tala överhuvudtaget under intervjuer med andra journalister.
”The Carter” är en underhållande film, som roar för stunden och som inte lämnar någon oberörd. För hur kan en person som sjunger ”Im just a soul whose intensions are good, oh Lord dont let me be misunderstood” orka hålla uppe en sådan hård attityd?
Text: Ingrid Kjellström
